Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrik Cygnaeus - De sjuttio vid Demmin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Yäl kungen nu kan ställa blott en karl
Mot tvenne dussin uti Contis leder:
Men mened svor du, Conti, likaväl,
Då du svor kungen åt hans ovän gifva.
Ny räkning kan kin onde på din själ,
Bland Demmins mörka klyftor, genast skrifva.
När Neapolitanarenas hop
Framrusar att sitt säkra byte taga,
Den hoppas redan med sitt blotta rop
Från kungens närhet ryttarene jaga.
Hvad kunna dessa stela män af snö
Mot gossar, värmda af Yesuvens flamma? — —
Jo, de för dem, de älska, kunna dö:
Finsk trohet var i konsten deras amma.
Som band af jern granitens gråa block
Till klippfast mur olösligt sammansmida,
Så slöt de Finské ryttarenes flock
Sig till en ringmur invid kungens sida.
Och fast de kämpa med förtvifladt mod,
De äfven äro tyste, liksom muren:
Blott dof ljöd striden, lik en fjerran flod,
Som drifs mot hafvets grafvar af naturen.
Med hetsad harm flöt fiendernas eld,
Som Etnas lava på dess hålors isar.
Men hvarje ryttare, som dignar fälld,
Annu i döden på sin konung visar.
Och grannen, fyllande den fallnes plats,
Med eget lif sin konungs lif betäcker,
Tills från gevären en förnyad sats
Den nya skölden, som den gamla, bräcker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
