Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrik Cygnaeus - De sjuttio vid Demmin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han talte så, — på engång kung och menska:
Du sol, som blodig stupar bakom bergen,
Vid hvilka dessa kjeltar somnat bort,
Men stiger herrligare upp i morgon,
Hör du min ed, och skrif den i din eld:
Sålänge Sveriges sköna kungaspira *
Af Svenska händer hjeltemodigt bäres,
De måga sträckas ut, att kungligt värna
Det land, hvars söner värnat mig i dag,
Och med sitt eget lif ha gäldat mitt
Och låtit släcka sina ögons ljus,
På det jag än må kunna skåda dagens!
Mig glömme Gud, om sjelf min ed jag glömmer.
Hur ljöd ert namn? Det ingen säga vet,
Och ingen vet, hvarest er vagga stod
På Finlands vilda mark. Hvem täljer det,
Hvar edra mödrar bittert greto blod
Då ni så fjerran edert blod utgjutit?
Ett namn af er blott qvarstår: namnet Finne,
En sak står endast fast: ni döden ljutit
Till frälsning för er store kung. Ert minne,
Ur grafvar, dem ej mera någon känner,
Uppstiger högre, än om slägt och vänner
Åt eder aska upprest sjutti stöder.
Och Suomi, allas eder ädla moder,
Hvars panna af så många sorger fåras,
Hon gråter er ej mer. Om ögat tåras
Vid eder hugkomst, skimrar genom tåren
En glans af högsint stolthet, som om våren
Igenom töcknen rosenskimret ler.
För det ni fallit hon välsignar er.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
