Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Sången - Vid elfmynningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Runotar, den visa qvinnan,
Sagomodren, log och sade:
„Ej om tusen ord jag hade
Och dig tusen sånger lärde,
Ej om all din tid du sutte
Yid min härd och täljde runor,
Smidde dem af guld och silfver,
Dem af sol och måne byggde,
Kan det enda jag dig lofva:
Lära sångens goda gåfvau.
Sade fremlingen bedröfvad:
„Hvad skall jag, o moder, göra?u
Sade Runotar, den visa:
„Gå dit bort i ödemarken,
Göm en sorg uti ditt hjerta,
Då skall sången ro dig gifva,
Dina läppar sjelfmant lifva;
Sången är af sorg upprunnen,
Men af sång är glädje vunnen u.
Yid elftnynningen.
Kom, vackra silfverbölja,
Kom bort till blåa hafvet,
Att der ditt flöde dölja,
Förgätet och begrafvet,
Och glömma bort dig sjelf —
Kom, sköna, klara elf!
Din himmelsblåa moder,
Den ljusa höjdens källa,
Hvars svala perlefloder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>