Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Sylvias visor - Sylvia presenterar sig sjelf och bjuder sorgerna rymma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag smyger stilla till sorgens stig
Och smärtans ensliga tårar
Och hviskar sakta: kom ut till mig
Och tro på kommande vårar!
Jag har en fröjd för ditt fria val,
Jag har en läkdom för hvarje qval,
Som än ditt innersta sårar.
Kom ut till mig du förgråtne vän,
Till vår och frid och försoning!
O huru stor är Guds godhet än,
Hur full af nåd och försköning!
Hur hög hans himmel! Hur blått hans haf!
Hur grön, hur herrlig den jord han gaf
Oss bleka blomster till boning!
Kom ut, kom ut, och var fri och ung,
Ty hoppets dagar de randas!
Kom, var en fogel som jag, och sjung
Hur skönt det dock är att andas!
Att andas ut i den gröna hamn,
Naturens älskade modersfamn,
Der ljus och skugga de blandas.
Ty vida verlden är fri och grön,
Fast mycket tvång bor derinne;
Och Finlands bygd är så rik och skön,
Fast mycket armod vi finne;
Och sången strålar af glädje här,
Fast litet sväfvande vemod bär
Af vårens korthet ett minne.
Yårt sätt att glädjas är så en gång,
Det står ej mer till att dölja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
