Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Ur „Regina von Emmeritz“ - Scener ur andra akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur ”Regina von Emmeritz”.
Andra Akten. Fdrsta Scenen.
Borggård i slottet Emmeritz. I fonden en vall, som
skymmer utsigten. I midten af vallen en trappa, som leder till scenen.
Till höger ingång till slottskapellet. Till venster en flygel af slottet.
Svagt månsken och morgonskymning, som dagas under Reginas
melodram. Få vallen postar en soldat.
(Melodram.)
REGINA ensam.
Det är så tyst, så svalt. Den evigt stumma natten
Sin slöja breder än kring slott och land och vatten,
Och månen skiner klart på lifvets glömda strid,
Och ro har hvarje bröst och hvarje hjerta frid.
Du, arma hjerta, blott är ensamt födt att lida,
Ar vigdt åt fridlös kamp, emot dig sjelf att strida;
Du ensam, svaga rö, som böjs vid minsta fläkt,
Skall gudastark stå rak mot stormens andedrägt . . .
Kort paus.
På branten, när som barn jag bröt en ros med fara,
Jag prisade dess lott, att ej blott skön få vara,
Men ock ett törne ha, att stinga hvarje hand,
Som kom förmäten vid dess blomstérhjertäs brand.
Och när en qväll jag såg det gyllne molnet segla,
Att högt från himlens hvalf sin glans i floden spegla,
Ej för dess glans och guld dess lott så skön jag fann,
Nej — blott för att en blixt uti dess sköte brann.
Och nu, när — sjelf en jos — jag törnet bär att stinga,
När sjelf en aftonmoln — jag har en blixt att svinga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
