Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Emil von Qvanten - Vårsång - Runor på hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och skördar bergas
Ur stoft och grus:
I raenniskohjertan —
Frihet och ljus!
Runor på hafvet.
Grubblande jag satt på däcket,
Lutad tyst mot skeppets reling.
Natt det var och månens skimmer
Hvilade på öde hafvet.
Se! då reste sig helt plötsligt
Nära mig en stad på vågen,
Luftig stad med torg och gator
Och i deras midt en kyrka.
Alltför väl jag staden kände,
Yar min fosterstad, den kära,
Yar, på hemmets jord, densamma,
Der som barn jag engång vuxit,
Der min egen moder bodde.
Men nu syntes den så ödslig,
Tyst och spöklik der i natten.
Ej på gatorna och torgen
Någon menniska sig rörde,
Blott på kyrkans höga tornspets
Satt en korp med svarta vingar.
Och jag talte då från skeppet,
Frågte så på öde hafvet:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
