- Project Runeberg -  Familjen Polaniecki /
6

(1906) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Första kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ovanligt lugn och glad i förhållande till det dryga
arbete, som borde tynga ned henne. Hon var
endast till ytterlighet sömnig; detta kunde man se
af hennes halft slutna ögonlock och höra på tonen
i hennes stämma, på samma gång det förrådde sig
i alla hennes rörelser. Också blef samtalet
därefter, utan att räkna, att en besvärad känsla på
ett pinsamt sätt berörde de båda samtalande. De
sågo hvarandra för första gången; den unga flickan
måste ensam taga mot främlingen, och denne kom
till på köpet icke som släkting eller ens som gäst,
utan hade tillkännagifva sitt besök såsom
fordringsägare.

Denna affär gick långt tillbaka. Polanieckis
mor hade fordom lånat Plawicki tjugutusen rubel
mot inteckning i hans egendom. Det var denna
fordran, som hennes son nu kom för att utkräfva,
först och främst därför, att han sedan flera år icke
fått några räntor, men därnäst också därför att
han, som stod i spetsen för ett kommanditbolag,
hvilket idkade handel och inlåtit sig på nya
företag, ville inbetala sin andel af det kapital, som
tecknats af hans bolagsman och af honom. Han
hade för den skull föresatt sig att vara omedgörlig.
Måhända var han icke detta af naturen; men han
tyckte om att upphöja omedgörligheten till
grundsats och gjorde den på detta sätt till en ren fråga
för sin egenkärlek.

Äfven nu, fast han hade sina blickar fästa
på den älskvärda flickan, som tydligen var
alldeles uttröttad, upprepade han för sig själf, trots
det hemliga deltagande hon väckte hos honom:
»Allt det där är godt och väl, men jag måste ha
mina pengar.»

»Man har sagt mig, min fröken, att ni sysselsätter
er med allting härstädes,» återtog han efter
en stund. »Har landtbruket verkligen så stora
behag i era ögon?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:23:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polaniecki/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free