Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bröst, som tungt och andtäppt höjde sig under
hans vidlyftiga, fruktansvärdt stärkta, hvita väst.
Omfamningen blef långvarig; Polaniecki tyckte
till och med att den förlängdes utöfver alla gränser.
Slutligen tog den gamle sprätten ett par steg
tillbaka.
»Låt mig nu betrakta dig! Minsann ... är du
inte ett lifs lefvande porträtt af Anna ... af min
stackars kära Anna!»
Här tycktes herr Plawicki vara på väg att
kväfvas af sina snyftningar. Med fingerspetsen
torkade han sina ögonlock, mellan hvilka man ändå
förgäfves skulle spanat efter en tår. Därpå återtog
han med ett uttryck af ännu djupare öfvertygelse:
»Ja, helt och hållet en afbild af min kära, kära
Anna ... Din mor var, kom väl ihåg det, alltid
den bästa, den gudomligaste af släktingar.»
Polaniecki hörde, öfverraskad och förvirrad, på.
»Hur mår ni, bäste onkel?» stammade han
slutligen. Denna förtroliga benämning syntes bäst
öfverensstämma med mötets patetiska ton.
»Hur jag mår? Ack! Jag skall nog inte lefva
länge; därför känner jag mig också så rörd öfver
att återse dig under mitt anspråkslösa tak!»
På nytt gjorde han min af att kasta sig i
den unge mannens armar. Denne kände sig i hög
grad besvärad. Hans ansikte erhöll också ett tvunget
uttryck. Visserligen hade hans mor varit släkt med
och väninna till ägarens af Krzemien första hustru,
men intet närmare band hade förenat dem. Också
föreföll honom detta högtidliga mottagande, liksom
den ton, han måste anslå, både löjligt och pinsamt.
»Den gamla apan erbjuder mig sin välsignelse i
stället för mina pengar,» tänkte han. Vreden
började koka i honom. Detta skulle åtminstone hjälpa
honom till att utan vidare krus omtala sitt ärende.
Men Plawicki lät honom icke tala.
»Sätt dig, min gosse,» sade han och pekade
på en stol, »gör dig hemmastadd!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
