- Project Runeberg -  Familjen Polaniecki /
14

(1906) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Andra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Seså! Det är inte mer än billigt att du gör detta
lilla medgifvande åt en gubbe!»

Polaniecki rynkade ögonbrynen. Detta språk
förrådde något teatraliskt och krystadt, som väckte
misstro hos hans öppna sinne ... men efter ett
ögonblicks tystnad svarade han:

»Öfverenskommet! Låt oss uppskjuta penningaffärerna
till i morgon!»

»Se det kan man kalla ett vänligt ord! Din
mor har ingifvit dig det. Gud välsigne dig, min
gosse. Säg mig, röker du kanske en pipa?»

»Nej tack, en cigarrett är nog.»

»Du gör orätt, tro min gamla erfarenhet. Jag
har emellertid cigarretter i reserv åt mina vänner.»

Samtalet afbröts af bullret från en vagn, som
rullade öfver gårdens grofva stenläggning.

»Kors! Se där är Marie, som återkommer från
mässan!» utropade Plawicki. »Jag trodde inte, att
det var så sent.»

Stas lutade sig ut genom fönstret och betraktade
den unga flickan. Hon steg ur den lätta med
två ponnier förspända korgvagnen. Hon var klädd
i en rosafärgad klänning och bar en enkel halmhatt
på hufvudet.

»Ni ha redan gjort hvarandras bekantskap,
förmodar jag?» frågade herrn till Krzemien.

»Ja, jag hade den äran och det nöjet i går
afton.»

»Det kära barnet! Jag lefver endast för henne;
behöfver jag ens säga dig det?»

Dörren öppnades i detsamma på glänt, och
från tröskeln hördes en frisk röst fråga:

»Får man stiga in?»

»Kom, min stumpa, kom ... Jag pratar med
vännen Stas.»

Marie inträdde med snabba steg, med hatten
i sina band hängande öfver hennes arm. Hon
omfamnade sin far och räckte handen åt den unge
mannen. Full af intagande behag i sin enkla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:23:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polaniecki/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free