- Project Runeberg -  Familjen Polaniecki /
31

(1906) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Andra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Samtalet tynade af några ögonblick. Marie
föreslog den unge mannen att visa honom de
gamla träden i hennes trädgårds skuggiga alléer.
Anbudet antogs. De stodo snart åter vid sjöns
stränder. Polaniecki hade förr varit medlem af
flera segel- och roddklubbar; han kunde för den
skull åter utan svårighet få båten i vattnet, medan
den stackars Gatowskis alla ansträngningar
misslyckats. Man kunde emellertid icke begagna
densamma, ty bottenplankorna föllo i bitar.

»Där ser ni ett sorgligt prof på min oförmåga
att sköta gods och hushåll,» sade Marie med ett
leende. »Allt går sönder och jag vet sannerligen
inte, hvad jag skulle kunna anföra till min ursäkt,
ty parken och sjön innefattas i min inflytelsesfär.
Jag skall emellertid låta länsa båten och se till,
att man sätter den i stånd.»

De fortsatte sin promenad. Aftonen var
hänförande. Sjön, som icke krusades af minsta fläkt,
glänste som en spegel af guld. På andra stranden
aftecknade sig den orörliga älskogen, medan de
närmaste träden böjde sina skarpa konturer mot
himlens purpurfärgade bakgrund. På gården smällde
storkarna med näbbarna i sina bon.

»Krzemien behagar mig mycket,» anmärkte
den unge mannen tankfullt.

»Ja, är det inte så?» inföll Marie gladt.

»Jo, och jag förstår mycket väl, att starka
band fästa er vid dessa ställen. Öfverallt dit
människan kommer med sitt arbete, där lämnar hon
också något af sitt hjärta. Ja, här kan man
upplefva mycket ljufva stunder. Hvilket välbehag
erfar man inte till exempel nu! I staden finnas
dagar, då man gripes af missmod, isynnerhet
då man, såsom jag, är försänkt i siffror öfver
öronen. Min bolagsman har hustru och barn, han.
Jag är ensam. Också tänker jag ofta: arbete,
plikt! Hvad tjänar det till? Antag, att det leder
oss till rikedom, men se’n? Dagen därpå skall

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:23:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polaniecki/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free