- Project Runeberg -  Familjen Polaniecki /
32

(1906) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Andra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

alltid vara lika tom som dagen förut. Alltid
samma visa! Ser ni, min fröken, då man som
jag ägnar sig åt ett visst slags lif, då man alltid
marscherar med jämna steg och exempelvis
föresatt sig att samla mycket pengar, kommer man
därhän att öfvertyga sig om, att detta är ett mål.
Men stundom tycker jag, att det där orginalet
Waskowski har rätt: att vi allihop, hvilkas namn
sluta på icz eller ski, aldrig skola lyckas att
absolut och uteslutande helga vår själ åt ett materiellt
arbete. Professorn påstår, att vi alla inom oss
bevara det ännu alltför friska minnet af en
föregående tillvaro, och att slaverna i allmänhet äro
bestämda till en uppgift af mera upphöjd natur.
Han är filosof, mystiker, litet vurmig, om ni så
vill. Jag förkastar hans påståenden och vinnlägger
mig om att, liksom förut, förtjäna pengar.
Men i dag till exempel, då jag promenerar
tillsammans med er i dessa vackra alléer, är jag
färdig att erkänna, att det är han, som har rätt,
och jag, som har orätt.»

De gingo tysta några ögonblick. Aftonsolen
blef allt djupare purpurfärgad, deras ansikten
syntes liksom öfvergjutna af ett rödt ljus. De kände
sig lyckliga och lugna hos hvarandra under den
plötsligt uppstående och tillväxande sympati de
erforo.

Polaniecki lät isynnerhet hänföra sig af
omgifningens behag. Han återtog:

»Nu ser jag, huru riktigt fru Emilia beskrifvit
er, då hon försäkrade mig, att en timme tillsammans
med er medförde större förtrolighet än hela
månaders oafbrutet umgänge med andra kvinnor.
Jag har nu erfarit detta. Jag tycker redan, att
jag känt er sedan långt tillbaka. Och jag tror,
att endast personer, hos hvilka en fullkomlig
godhet är den öfvervägande egenskapen, förmå väcka
en dylik känsla.»

»Den kära Emilia!» afbröt honom den unga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:23:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polaniecki/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free