- Project Runeberg -  Familjen Polaniecki /
34

(1906) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Andra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gården, och herr Plawicki, som återkommit,
inträdde i salongen, där man just tändt lamporna.

De båda unga personerna skyndade att söka
upp honom.

»Nåväl?» frågade Marie och förde sin panna
till sin fars läppar.

»Jag hade onödigtvis satt mig myror i hufvudet,»
svarade den gamle mannen muntert. »Ett
oförmodadt besök, från hvilket våra grannar inte
kunde befria sig. Landtrådet gnäller som vanligt
och har föresatt sig att i morgon resa in till
Warschau för att rådfråga sin läkare ... Hans fru
lofvade besöka oss ...»

»Nå, då är ju allting bra?»

»Ja ... Och ni, ungdomar, hvad har ni gjort
under min frånvaro?»

»Vi ha lyssnat till grodornas kväkande och
betraktat stjärnorna,» svarade Polaniecki ... »Jag
visste sannerligen inte, att man kan finna ett
sådant nöje däri.»

»Min käre vän, Gud vet alltid hvad han gör.
Grodornas kväkande har sin orsak, hvarför det är
till. Jag finner mig i det ... ehuru det ofta
hindrar mig att somna om nätterna ... Se så, min
flicka lilla, bjud oss nu på en kopp te!»

Samovaren var uppställd i rummet bredvid.
Pappa Plawicki var vid ett utmärkt lynne och
berättade hvad som händt under hans besök. De
unga personerna åhörde honom under tystnad och
växlade då och då en lång blick. Då tiden
slutligen var inne, att man skulle åtskiljas, tryckte
Marie hjärtligt sin gästs hand.

Då hon kommit upp på sitt rum och befann
sig ensam, erfor hon en sällsam mattighet. Hvad
den dagen tröttat henne! ... Å, men en så mild
och behaglig mattighet! ... Nära att insomna,
tänkte hon icke på, att med morgondagen randades
en ny veckas arbete för henne; i hennes öron

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:23:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polaniecki/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free