- Project Runeberg -  Familjen Polaniecki /
38

(1906) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Tredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

egenkärlek skulle hindrat henne från att återtaga
sina ord, och därnäst, emedan hon, för att förklara
sin förändring, skulle nödgats inlåta sig på
bekännelser, som hon icke kunde göra.

»Jag försäkrar er,» svarade hon, »att ni måste
ha bedragit er i går eller att ni misstar er i dag.
Jag är mig alltid lik, och det är för mig mycket
angenämt att tänka, att ni vill föra med er ett
godt minne från oss!»

Orden voro förbindliga till formen, men huru
mycket skilde sig icke den person, som uttalade
dem, från den unga flicka, som Polaniecki så
förtroligt språkat med föregående dag! Förargelsen
och vreden kommo hans kinder att rodna.

»Om ni ovillkorligen vill, att jag skall ge mig
utseende af att sätta tro till den fulla uppriktigheten
af allt hvad ni nyss sagt mig, så går jag
in därpå!» sade han slutligen. »Men jag kan inte
afhålla mig från den tanken, att på landet
måndagarna på ett högst sällsamt sätt skilja sig från
söndagarna!»

Detta språk sårade Marie. Det föreföll henne,
som om Polaniecki redan tillvällade sig vissa
rättigheter, på grund af den sympati, hon haft den
svagheten att föregående dag visa honom.

»Hvad skall jag göra?» svarade hon, mera
sorgsen än förargad. »Jag kan ju ändå inte tvinga
er att tro mig.»

Med dessa ord aflägsnade hon sig under
förevändning, att hon ännu icke omfamnat sin far.
Då Polaniecki blef ensam, körde han häftigt bort
hundarna, som återkommit till honom. Ett
verkligt raseri kokade inom honom.

Under tiden begaf sig Marie till sin fars rum.
Hon fann honom sittande framför skrifbordet,
insvept i sin blommiga persiska nattrock. Vid ljudet
af hennes steg vände han sig om, men tycktes
därpå åter genast fördjupa sig i läsningen af sina
bref och anteckningar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:23:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polaniecki/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free