- Project Runeberg -  Familjen Polaniecki /
59

(1906) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Femte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

FEMTE KAPITLET.



Han måste emellertid stanna ännu några dagar
i Warschau. Samma morgon som han afreste fick
han veta, att Maszko begifvit sig till Plawickis.
Denna underrättelse gjorde ett djupt intryck på
honom. Förgäfves sade han sig, att, väl i
Reichenhall, skalle han icke mera tänka på hela saken,
men under hela resan förföljdes han lika fullt af
samma idé. Hvad tusan skulle advokaten på
Krzemien att göra? Skulle fröken Plawicka gifva sitt
bifall till ett giftermål med honom? Denna tanke
sysselsatte honom till den grad, att han knappt
hörde den gamle professorns sociala och politiska
föreläsningar.

De kommo till Reichenhall vid elfvatiden på
förmiddagen. I en af parkens alléer mötte de
fru Emilia och den lilla Litka. Den unga kvinnan,
som de icke underrättat om sin afresa, väntade
dem först följande vecka. Hon blef följaktligen
angenämt öfverraskad af att se dem, men detta
nöje fördystrades hastigt, ty Litka, som var ett
till ytterlighet känsligt barn och hemsöktes af
våldsamma anfall af andnöd, erfor en så liflig glädje
öfver att se »vännen Stas», att hon plötsligt
angreps af kväfning i förening med hjärtklappning
och en början till vanmakt.

Ack! Dessa anfall voro blott alltför talrika.
Men så snart krisen gått öfver, återkom glädjen
på allas ansikten, och man tog muntert vägen till
villan. Litka, som åter hämtat sig, släppte icke
sin väns hand. Tid efter annan tryckte hon
densamma, liksom för att öfvertyga sig om att hennes
vän Stas verkligen befann sig hos henne. Och med
leende mun språkade hon, lycklig öfver att kunna
visa honom allt vackert i Reichenhall, i det hon
lifligt upprepade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:23:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polaniecki/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free