Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och hans gamle vän till villan. Litka och hennes
moder voro redan färdiga och väntade dem på
verandan. Då den gamle professorn fick se dem,
kunde han icke afhålla sig från att ge fritt lopp
åt sin förtjusning.
»Ser ni,» sade han och visade dem på långt
håll för sin följeslagare, »Gud behagar stundom
förvandla människosjälar — till blommor!»
Fru Emilia och Litka ådrogo sig också allas
blickar. Den unga kvinnan syntes med sitt milda
anlete vara den förkroppsligade ömheten och
moderskärleken. Barnets drömmande ögon, långa
gyllene lockar och fina drag väckte däremot tanke
på något rent artistiskt mästerstycke. Hon hade
också hos sig något öfverjordiskt. Hennes svaga
hälsa, hennes ytterliga ömtålighet, hennes sjukliga
känslighet framhöllo ändå skarpare det idealiska
uttryck, som strålade från hennes ansikte. Hennes
moder, liksom alla, hvilka kommo i beröring med
henne, älskade henne blindt. Men barnets ovanliga
natur hade icke fördärfvats af denna allas täflan
ätt skämma bort det.
Polaniecki var dem båda uppriktigt tillgifven.
Han besökte dem vanligen alla dagar. I Warschau,
liksom i alla städer, där kvinnornas rykte utsättes
för tusen slags förtal, tisslades och tasslades också
åtskilligt med anledning häraf. Dessa hänsyftningar
voro emellertid lika orättvisa som grymma, ty den
unga kvinnan var själfva oskulden och renheten.
I sin okunnighet om det onda, kom hon aldrig på
den tanken, att man kunde misstaga sig på
hennes känslor.
Då Polaniecki hälsat på dem, meddelade han
dem den poetiska jämförelse, som hans gamle vän
gjort. Hon smålog gladt, mera smickrad för Litkas
än för sin egen del. I det hon med en behagfull
åtbörd hopsamlade vecken af sin klänning, sade
hon därpå:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
