- Project Runeberg -  Familjen Polaniecki /
65

(1906) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Femte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och hans möjliga giftermål plågade honom som en
mara.

»Kom blott ihåg en sak,» fortsatte fru Emilia
utan att, efter hvad det tycktes, fästa sig vid hans
gåtfulla ord, »den, som vinner Maries hjärta, skall
aldrig erfara någon missräkning!»

Deras samtal afbröts. Litka och professor
Waskowski närmade sig dem. Den lilla flickan
bemäktigade sig vännen Stas, liksom för att
återinträda i besittning af en förlorad skatt. Skogen,
som badade i det milda morgonljuset, tjusade
henne; hon frågade »vännen» om namnet på de
olika trädslagen, och då hon plötsligt nedanför
ekarna varseblef en purpurstänkt gräsmatta,
utropade hon muntert:

»Se bara! Pomeranssvampar!»

Polaniecki svarade mekaniskt:

»Ja, pomeranssvampar, mitt söta barn!»

Klockan slog tolf. Middagsvärmen utbredde
sig segrande. Skogen doftade af kåda; sjön hade
slätat ut sina vågor och tycktes sofva.

De vandrande ankommo slutligen till restauranter
där de skulle intaga sin middagsmåltid, och
snart sutto de vid ett i skuggan af en gammal
bok dukadt bord. Polaniecki gjorde ett tecken åt
uppassaren, som skyndade fram, tjänstvillig och
anspråksfull i sin nötta frack. Sedan middagen
var beställd, förblefvo de tysta och trötta och läto
sina blickar ila öfver sjön och de omgifvande
bergen.

Några steg ifrån dem fuktades en klunga vattenliljor
af strålen från en vattenkonst, hvilken föll
ned i en med stenar prydd bassäng.

Fru Emilia sträckte långsamt ut handen mot
dessa blommor.

»Då jag befinner mig på stranden af en sjö,»
sade hon, »och ser vattenliljor, minnes jag alltid
Italien.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:23:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polaniecki/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free