Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nej. Han har funnit ett organiskt hjärtfel;
men han tillägger, att åkommor af detta slag, som
hos fullväxta äro dödande, stundom försvinna hos
barn, utan att lämna spår. Han hyser emellertid
inte stort hopp.»
Åtta dagar därefter tycktes Litka vara helt
och hållet återställd men förblef det oaktadt tyst
och tankfull. Hon smålog mot sin moder liksom
mot herr Stas och betygade dem båda den rörande
tacksamhet, som uppfyllde hennes ömma lilla hjärta;
men Polaniecki lyckades icke, såsom förr, muntra
upp henne. Själf var han helt och hållet upptagen
af tanken på den fara, som hotade, och såg i
barnets sorgsenhet endast ett säkert tecken till
sjukdomens framsteg; hvarje dag sade han sig
med förfäran, att han aldrig mera skulle återse
Litka sådan som hon varit dagen förut. Hans
farhågor ökades, då fru Emilia en afton plötsligt
sade till honom:
»Litka mår bättre; men vet ni hvad hon i
dag bedt mig om? Att återföra henne så fort
som möjligt till Warschau.»
»Å, en sådan liten stygg flicka!» utropade
Polaniecki och låtsades en munterhet, som han var
långt ifrån att känna. »Du skall således inte sakna
Thumsees vackra sjö!»
Barnet skakade på sitt vackra blonda hufvud.
»Nej,» sade hon sorgset ... »jag skall inte
sakna något!»
Tårar glänste i hennes ögon; men hon slog
hastigt ned sina långa ögonhår, för att hennes mor
och hennes vän icke skulle se hennes smärta.
»Hvad kan väl fattas henne?» tänkte Polaniecki.
Hvad som emellertid kom den stackars varelsen
att lida, var följande: vid sjöstranden där borta
vid Thumsee hade man sagt, att man skulle
fråntaga henne hennes vän, hennes Stas, den allra
käraste af hennes bekanta! Hon hade hört honom
själf erkänna, att han älskade Marie Plawicka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
