- Project Runeberg -  Familjen Polaniecki /
84

(1906) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Åttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Litka. Detta är också ett af de skäl, som gjort
mig nog djärf att uppvakta er.»

För ett ögonblick försvann från den unga
flickans anlete det uttryck af kall tillbakadragenhet,
som hon antagit.

»Emilia,» upprepade hon, »har underrättat
mig om den nya kris, som vår lilla väninna
undergått. Huru mår hon nu?»

»Det har inte varit något recidiv, Gud ske lof.»

»Jag väntar med otålighet bref. Kanske det
också kommit, men Emilia måste fortfarande ha
skickat det till Krzemien.»

»Man skall nog skicka dig det,» afbröt
Plawicki. »Jag har gifvit befallning om, att allt
regelbundet skall hitsändas.»

»Ni har således inte för afsikt att återvända
till landet?»

»Nej, vi skola inte återvända dit,» svarade
Marie, hvars blick genast återtog sitt högdraget
likgiltiga uttryck.

De förblefvo några ögonblick tysta. Polaniecki
höll sina blickar fästa på den unga flickan, ett
rof för en häftig inre strid. Men den
dragningskraft hon utöfvade på honom segrade öfver alla
hans invändningar. Det var verkligen det ideal
han drömt sig; det enda och sanna föremålet för
hans kärlek. Hvad hade han inte gifvit för att
nu i dessa så kära drag återfinna den tjusande
glädje, som lifvade dem där borta på Krzemien,
det intresse, hvarmed hon lyssnat till hans minsta
ord, denna milda blick, som så girigt hängt vid
hans läppar! Ack, ja! Han skulle velat gifva
en värld för att denna förtrolighet återställts
mellan dem! Men han förblef villrådig, oviss
om valet af de medel, som borde föra honom till
detta mål. Hans tvekan oroade honom och betog
honom modet. Slutligen valde han den rakaste
vägen, som bäst öfverensstämmande med hans
lynnes öppenhet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:23:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polaniecki/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free