Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och han ... med blicken fäst på henne,
väntade han sin dorn. Hvilket utslag skulle fällas af
hennes läppar? Skulle hon räcka honom en vänlig
hand, skulle hon förlåta honom, skulle hon förstå,
att af denna minnt, af denna rörelse skulle bådas
deras öde bero?
Men den unga flickans blick mörknade; smärta
och vrede kommo hennes drag att hårdna.
»Hys inga samvetsförebråelser för den sakens
skull,» svarade hon slutligen ... »Pappa är förtjust
öfver den vändning affärerna tagit äfvensom öfver
de förbindelser med herr Maszko, som blifvit följden.»
Sedan hon sagt dessa ord, reste hon sig,
liksom för att afskeda ett besvärligt besök.
Polaniecki stannade emellertid några minuter, dödligt
sårad, besviken, med en frätande förnimmelse af
att se sig oförstådd, tillbakastött; med ett ord,
med själen uppfylld af harm och vrede.
»Efter som det förhåller sig på det sättet,»
återtog han efter ett ögonblicks tystnad, »äro alla
mina önskningar uppfyllda.»
»Ja visst, käre vän,» utbrast herr Plawicki,
»ty tack vare dig, ha vi kunnat göra den här
utmärkta affären!»
Polaniecki tog afsked och aflägsnade sig. I
trappan, där han, med hatten nedtryckt ända till
öronen, tog flera steg i taget, stormade och svor
han som en underofficer:
»Ta mig tusan, om man skall ertappa mig
med att åter sätta foten till de där människorna!»
Han tyckte, att om han ginge hem, skulle
han kväfvas af vrede. Han gick för den skull
rakt fram utan att fråga efter hvart. Nu föreföll
det honom, att han hatade Marie, och ändå
upphörde han icke att tänka på henne. Om han
kunnet bevara mera kallblodighet, skulle han funnit,
att blotta omständigheten att ha sett den unga
flickan, att ha hört hennes röst, på nytt upprört
hela hans väsen. Han hade betraktat henne, han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
