Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
växt. Han tröttnade icke att beundra det behag,
som förrådde sig i alla hennes rörelser, ända till
det sätt, hvarpå hon höll sina händer i sitt knä.
Hon syntes honom i högsta grad intagande, och
medan han betraktade henne täckte han:
»Ack! att äga henne ... kalla henne sin
ledsagarina, sin käraste vän!»
Men hon tycktes endast sysselsätta sig med
Maszko ... mera kanhända än som var fullt
tillbörligt. Hade Polaniecki kunnat gifva akt på henne
med större kallblodighet, skulle han visserligen i
hennes beteende kunnat se ett af dessa koketteriets
konstgrepp, till hvilka kvinnorna så gärna taga sin
tillflykt. Men han var svartsjuk och led följaktligen.
Huru upplifvade deras samtal dem icke
båda två! Den unga flickans kinder färgades af en
liflig rodnad.
»Ja ... allt för honom! ...» tänkte den stackars
Stas bittert.
Det skulle emellertid beskäras honom att ändå
tydligare iakttaga, huru mycket lagkarlen tog sin
roll af erkänd lover på allvar. Då den unga flickan
mot konsertens slut tog af sig sina handskar och
lade dem i knäet, i det hon beredde sig till att
kring sina bruna flätor knyta ändarna af sitt
hattflor, hade Maszko den djärheten att bemäktiga sig
dem och höll dem några ögonblick i handen. Då
fröken Plawicka därpå återtog dem, tog han hennes
mantilj från stolsryggen och höll sig beredd att
hänga den öfver henne, då de lämnade trädgården.
Kort sagdt, han visade henne alla dessa tusen
bevis på uppmärksamhet, som äro en fästmans
uteslutande rättighet; ständigt korrekt och bevarande
en verklig världsmans takt, tycktes han glad och
säker på sig själf. Utom de få ord, som Marie i
början växlat med Bigiel, hade hon för öfrigt icke
upphört att samtala med Maszko. Äfven nu gingo
de båda ensamma förut. Stas såg, huru den unga
flickan vände sitt leende ansikte mot Maszko, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
