Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
unga flickan; till hennes gamla groll kom
ytterligare en ny anledning till förargelse.
Följande dag tillbragte Litka och hennes
moder aftonen på hotel de Rome. Polaniecki, som
likaledes inbjudits föregående afton, infann sig
icke. Och sådan är människohjärtats brist på
följdriktighet, att Marie bedömde denna frånvaro såsom
bristande aktning. Då det visade sig, att herr
Polaniecki verkligen icke skulle komma, började
hon också, till fru Emilias stora förvåning, på
Maszko slösa de mest smickrande tecken till sin gunst.
Nästa söndag begåfvo sig fru Emilia, Litka,
Plawicki och Marie i vagn, efter öfverenskommelse,
till Bigiels villa, som låg midt i skogen och omkring
två timmars väg från staden. Septembermorgonen
utmärkte sig för de vackra höstdagarnas milda
och vemodiga behag. Träden voro ännu gröna,
men här och där syntes redan på deras gulnande
grönska stora fläckar af purpur och guld. Den
bleka höstdagen påminde Marie om hennes forna
landtliga göromål, doften från säden, hvars kärfvar
hopades i ladorna, de vidsträckta fälten, på hvilka
de runda kvarnarna reste sig, ängarna med sina
glänsande perspektiv, som längst bort vid synranden
begränsades af ett smalt band af alar. Hon
kände sig gripen af hemlängtan till landtlifvet och
den hvila för själen dess lugna tystnad erbjuder
... Den feberaktiga tillvaron i staden syntes henne,
oaktadt det oupphörliga arbete, som sjuder i dess
sköte, ofruktbart och tomt. Hon såg endast en
sak: det arbetsamma lif, hvari hon hämtade sitt
mod och sin tro, hela sitt värde och all sin
förförtjänst, det var för alltid förloradt och framtiden
bevarade åt henne ingenting, som kunde trösta
henne eller ersätta henne den ålagda uppoffringen.
Hon sade sig visserligen, att hon i värsta fall
skulle kunna återfå sitt Krzemien, men till hvilket
pris? Att dädanefter heta fru Maszko! Vid denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
