Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tanke öfverflödade hennes hjärta af bitterhet ...
och Maszko syntes henne med sin själftillit, sina
rödaktiga kindknotor, sina spetsiga polisonger, sin
anglomani helt enkelt förhatlig. Men till gengäld
kände hon också mot Polaniecki, upphofvet och
orsaken till alla dessa olyckor, ett på nytt
upplågande agg. Den förre afskydde hon och den
senare tyckte hon sig hata. I hennes ögon utbredde
sig lifvet enformigt och tråkigt som en öken, utan
mål, uppfylldt af saknaden af det förflutna,
förgiftadt af bitterhet, tomt och onyttigt för
framtiden. Långt ifrån att lugna henne, beredde henne
denna dag endast en ändå större modfälld
sorgsenhet.
Ingen glädje lifvade heller denna utflykt. Litka
förhöll sig tyst och dyster. Fru Emilia hade
endast ögon för sitt barn och tänkte endast på, huru
blek och sorgsen den lilla flickan var; med ångest
undrade hon, om icke denna oförklarliga
nedstämning förebådade en ny kris. Den ende, som icke
förlorat sitt goda lynne, var herr Plawicki; klädd
i en åtsittade lifrock med en röd nejlika i
knapphålet och en ljus öfverrock, omsorgsfullt hopviken
öfver armen, svärtade mustascher, utdragna i långa
spetsar, liknade han figuren på en modeplansch;
och som hans reumatism för tillfället lämnade
honom i ro, tycktes hela hans varelse spritta af
välbehag och nöje.
Bigiels villa, som här och där omgafs af nya
byggnader, reste sig i skuggan af furor, som stodo
tillsammans i klungor och utgjorde de sista spåren
af en gammal nedhuggen skog. Träden syntes
förvåna sig öfver att med sina mörka grenar inhägna
de hvita ännu alldeles nya murarna.
Hela familjen Bigiel, pappa, mamma och barn,
mottog sina gäster vid ingången till villan. Det
var en uppriktig glädje. Fra Bigiel höll mycket
af Marie och arbetade, liksom Emilia, på att gifta
henne med Polaniecki. Det gällde således endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
