Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sade den unga flickan, »under vår första vistelse i
Warschau; då tycktes hon vara ganska sjuklig.»
»Hon är i själfva verket mycket blodfattig.
Hennes mor måste förra vintern föra henne till
Pau.»
Nedanför terrassen drogo de små flickorna
Bigiel, som höllo Litka i händerna, henne med sig
till sin trädgård, bestående af några sandiga
fyrkanter under de höga furorna, där inga blommor
ville trifvas. Barnen uttryckte emellertid sin
förtjusning öfver de halft vissnade späda plantorna och
uttalade sin naiva beundran. De små flickorna
höjde sig på tåspetsarna för att kunna kyssa Litkas
kinder, och Litka böjde sitt vackra blonda hufvud,
då hon återgäldade dem deras kyssar.
Marie gick också utför verandans trappa. Hon
närmade sig Litka och beredde sig till att plocka
upp hennes ringar för att bespara henne hvarje
ansträngning. I samma stund visade sig vid ändan
af allén, som huggits midt igenom skogen, vännen
Stas’ skuggbild. Barnen, som voro helt och hållet
upptagna af sina lekar, varseblefvo honom först
icke, hvaremot han med en enda blick uppfångade
verandan och gårdsplanen, där han genast
upptäckte fröken Plawickas ljusa klänning. Hon
stödde sig mot ett af träden, och med hastiga steg
skyndade han till henne.
Hans blick lämnade henne icke. Midt på den
vidsträckta gårdsplanen syntes hon honom så ung,
så jungfrulig, så full af behag, så tillbedjansvärd,
att han aldrig förr som i detta ögonblick känt huru
djupt han älskade henne.
Lekarna afbrötos; ty nu skyndade de små
flickorna Bigiel mot sin vän och lämnade både
ringar och käppar åt sitt öde. Äfven Litka gjorde
en rörelse, liksom drifven af en oemotståndlig makt,
men stannade genast ... förvirrad och fäste sina
stora, drömmande ögon ömsevis på vännen Stas
och Marie.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
