- Project Runeberg -  Familjen Polaniecki /
120

(1906) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Fjortonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öfver att se, med hvilken lätthet den unge
advokaten förstod att lämpa framtiden efter ödets
fordringar eller nycker. Men lika fullt öfverraskade
detta oförutsedda giftermål henne lika mycket som
det sårade hennes egenkärlek. Hon trodde icke,
att man så lätt kunde glömma henne, och dessutom
måste hon för sig erkänna, att den höga tanke,
hon gjort sig om advokaten, hvilade på en väl
bräcklig grund. Maszko hade hittills tjänstgjort
som trumf åt henne i hennes parti mot Polaniecki.
Denna trumf skulle hon hädanefter sakna. Hon
kände sig besegrad och förödmjukad.

I djupet af sin själ harmades hon också på
Polaniecki för den ifver, med hvilken han tycktes
meddela henne denna nyhet. Den förbehållsamhet,
den unge mannen numera visade i sitt förhållande
till henne, hade för öfrigt öfverraskat henne.
Ingenting hos honom förrådde i själfva verket styrkan
af de känslor, som upprörde honom. Långt ifrån
att visa henne en tillgjord köld, bemödade han sig
tvärtom att åt deras nästan dagliga umgänge gifva
en otvungenhet i sitt sätt, som i alla händelser
likväl dämpades af bevisen på en älskvärd och
aktningsfull uppmärksamhet. Denna takt, denna
fullständiga jämvikt, kom den unga flickan att tro
att hon icke mera ingaf honom annat än ett slags
hvardaglig och sällskaplig välvilja. Och sådan är
människonaturens obeständighet, att fast hennes
groll fortfarande var lika lifligt, fast den
missräkning hon lidit småningom förvandlats till en känsla
af bitterhet, som droppvis destillerade sitt gift,
led hon likväl af att tro sig vara glömd. Det
föreföll henne, som om Polaniecki triumferade, som
om han njöt af att få hämnas det förbiseende,
hvarmed hon behandlat honom; ty hon, som ännu
föregående dag haft att välja mellan Maszko och
honom, såg sig nu öfvergifven af dem båda två,
och denna öfvergifvenhet kom henne att lida, som
om den varit en förolämpning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:23:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polaniecki/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free