- Project Runeberg -  Familjen Polaniecki /
124

(1906) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Fjortonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Hon tryckte sig närmare modern, tyst och
inställsam; därpå sade hon med mycket svag stämma
liksom i en barnadröm:

»Herr Stas skall hädanefter inte vara
sorgsen ... Och jag skall säga dig hvarför, mamma
lilla ...»

I samma ögonblick sjönk hennes hufvud tungt
mot moderns axel; kallsvetten täckte hennes
händer och panna.

»Litka! Hvad fattas dig?» utropade den
olyckliga modern, hvars röst kväfdes och bortdog på
hennes läppar.

Men Litka stammade, alltjämt som i en dröm,
med allt längre upphåll mellan orden:

»O, hvad är det?... Jag är ... jag är så
matt ... jag ...»

Hon fullbordade icke meningen. Hennes tankar
förvirrades; syner framstodo för hennes ögon.

»O! Hafvet ... jag ser det ... det omätliga
hafvet ... det för bort oss alla ... O, mamma,
mamma!»

Hon greps af en förfärlig, oblidkelig kris.
Hennes lilla kropp sträcktes och styfnade i kramp.
Hennes vidgade pupiller tycktes vilja träda ut ur
ögonhålorna. Intet tvifvel återstod: döden
nalkades. Den var där, öfverallt: i lampans spöklika
sken; i det stora rummets i dunklet höljda vrår;
i regnets hemska smattrande på fönsterrutorna; i
vindens klagan, full af suckar och snyftande röster.
Döden! Döden! Utom sig rusade Polaniecki ut
för att uppsöka läkaren. Båda återkommo efter
några minuter, intagna af ångest utanför den
tillslutna dörren. Hvad skulle de väl finna på andra
sidan om tröskeln? Döden eller lifvet? De
inträdde. Polaniecki gick först, läkaren följde honom,
äfven han upprörd, långt mera än han ville visa,
och alltifrån den stund han häftigt väcktes ur sin
sömn upprepande samma ord:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:23:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polaniecki/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free