Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bakåtlutad, med halfslutna ögon, sade fru
Annette till Polaniecki:
»Den här romerska luften berusar mig. Jag
är alldeles yr i hufvudet. Hemma i Polen begär
jag af lifvet endast hvad det gifver mig; här
demoraliseras jag. Jag känner min själ öde och
tom. Hur skall jag själf kunna veta hvad som
kan fylla denna tomhet? Här känner man, anar
man, törstar man efter oändligheten! Det är
kanske illa. Jag borde inte säga dylikt, men jag kan
inte dölja mina tankar ... Hemma kallade man
mig, då jag var liten, Veritula. Jag måste be min
make slita mig härifrån. Det är bäst att lefva
inom sitt skal på samma sätt som skölpaddan
eller snigeln.»
Denna gång svarade henne Polaniecki allvarligt:
»Ja, skalen äro bra för sköldpaddor och andra
skaldjur ... men inte för fåglar, allra minst för
paradisfåglar, hvilka, efter hvad man påstår, sakna
fötter och för den skull inte kunna hvila sig
någonstädes, utan ständigt flyga, flyga.»
»Hvilken förtjusande allegori!» utropade fru
Osnowska.
Hon lyfte upp händerna och rörde fingrarna,
härmande vingarnas rörelser.
»Således alltid genom rymden!... Himlen,
himlen!»
Denna jämförelse smickrade henne. Polaniecki
talade med ett allvar i rösten, som bildade en
skarp motsats mot det bekymmrslösa och skämtsamma
uttrycket i hans ansikete. Han började
intressera henne, hon fann honom mera intelligent,
mindre lätt att förföra än hon först trott.
Då de kommit fram till Tre Fontane, besökte
de trädgården, kyrkan, det underjordiska kapellet,
där de tre källorna framkvälla. Osnowski
förklarade med sin entoniga stämma hvad han läst i sin
resehandbok. Marie åhörde honom uppmärksamt;
men Polaniecki tänkte:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
