- Project Runeberg -  Familjen Polaniecki /
191

(1906) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Nionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppträda som poesiens öfverstepräster och fordra,
att man skall hälsa dem med namn af mästare.
Hans öfverdrifna själfkänsla darrade för blotta
skuggan af det löjliga.

Vid bordet berättade Marie några episoder från
sin vistelse i Rom. Det blef tal om målaren Swirski,
äfvensom om paret Osnowski.

Bigiel, som var en gammal klasskamrat till
Osnowski, karakteriserade honom i följande ordalag:

»Han har blott en kärlek, det är hans hustru,
och en fruktan för att bli fet. För öfrigt är han
den bästa människa i världen!»

»Men han är ju nästan mager!... invände
Marie.

»Tack vare två års träning: på bicykel, i
fäktsalen, genom Bantingkur ... Karlsbad om
somrarna ... vintern i Egypten och Italien, såsom
svettdrifvande medel ... Det lyckades honom till slut
också ... För öfrigt har jag inte uttryckt mig
riktigt. Han själf är inte så rädd för att bli fet ...
det är hans hustru! Men allt hvad han gör, är
endast för att behaga henne. Här släpar hon
honom omkring på balerna och tvingar honom att
valsa hela nätterna.»

»Sclavus saltans!» inföll Polaniecki.

»Jag förstår nog, att man bör älska sin hustru,»
återtog Bigiel: jag förstår till och med, att man,
såsom ordspråket säger, kan betrakta henne såsom
sin ögonsten ... Det är ju förträffligt!... Men han,
han dedicerar verser åt sin hustru. Han plockar
bladen af prästkragar, söker efter tecken, rådfrågar
spådomar och förebud. ’Älskar hon mig, älskar
hon mig inte?’ Om svaret utfaller nekande,
försjunker han i melankoli. Han älskar henne som
en skolpojke ... Han räknar hennes blickar och
pinar sig för att tyda rätta meningen med det
eller det ordet, hvarmed hon värdigas hugna honom.
Han kysser hennes handskar, som hon glömt kvar
på bordet ... och detta har pågått i åratal!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:23:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polaniecki/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free