Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Nionde kapitlet - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rödglödgadt järn, fruktan att man skulle finna honom
löjlig med hans poesi, hans tranhals och spetsiga
armbågar ... försvann liksom under den
hälsosamma inverkan af någon undergörande balsam. Han
fann sig så väl hos Marie! Hon talade icke blott
för att uppfylla sina sällskapsförpliktelser, utan
uttalade alltid uppriktiga tankar, som kommo från
hennes hjärtas källsprång. Hennes ansikte, hela
hennes person hänförde honom ... Han sökte efter
de lämpligaste orden för att återgifva denna
tjusning ... enkla och utsökta uttryck, fulla af behag,
med landtlig doft, liksom Maries milda skönhet
var ljuf och strålande, doftande som en ängsblomma.
Han hade nu ett tema ... Konstnären vaknade
hos honom.
Den unga kvinnan frågade honom med stor
hjärtlighet om hans familj ... Lefde hans far ännu? Hon
hade sett honom ett par gånger ... Lyckligtvis
afbröt Polanieckis och Bigiels återkomst detta för
honom pinsamma ämne ty hans fader, spelare och
utsväfvande, hade nyligen blifvit insatt på ett dårhus ...
Man bad Bigiel spela ett stycke. Han satte
sig för den skull vid sin notställare, tog sin
violoncell mellan knäna och började de första takterna
af Gounods »Våren». Då försvann skalden till
empyréns ljusa rymder; han uppsökte sin anspråkslösa
kammare, hänförd af sina nya vänners godhet,
af Gounods »Våren» och framför allt af fru
Polanieckas skönhet ... Hon anade emellertid icke, att
hon nödgats rikta poesien med en »ny rysning».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
