Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Osnowski, hade till denne sålt sitt has, men
förbehållit sig en flygel, i hvilken hans änka och
fröken Castelli hvarje år tillbragte den tjusande
årstid, som Warschaus invånare kalla
»sommarkarnavalen».
Fru Bronicz talade med salvelse om sin aflidne
make: »Tänk er! Den siste af Ruriks ätt, från
hvilken han i rät nedstigande linje härstammade genom
furstarna Ostrowski!» Hennes närmare bekanta
kallade henne vanligen »sockerbiten», ty då hon ville
förvärfva sig någons välvilja, uppvaktade hon denne
med en mängd fadda artigheter, hvilka hon
framsade med hopknipen mun, liksom hon sugit på en
bit socker. Hennes lögner gränsade till det
vidunderliga. Hvad åter fröken Castelli angick, var
hon dotter till fru Bronicz’ syster, som till stor
skandal för sin familj gift sig med en italiensk
musiklärare. Hon dog, då hon gaf lifvet åt en
flicka, och året därpå dränkte sig signor Castelli.
Fru Bronicz upptog då sin systerdotter, som hon
uppfostrade och till hvilken hon fattade stor kärlek.
Fröken Lina Castelli var för öfrigt en
fulländad skönhet med regelbundna drag, svarta ögon,
guldglänsande hår och en hy så slät och hvit, att
den påminde om porslinets glans. Hennes tunga
ögonlock gåfvo henne ett sömnigt utseende, som
också kunde gå och gälla för tankfullhet. Man
skulle kunnat taga henne för en varelse, som lefde
ett inre lif och för den skull också var likgiltig
för allt, som omgaf henne. För öfrigt underlät
fru Bronicz aldrig att framställa henne i detta
ljus. Fru Osnowska, som också slösade med
berömmande talesätt om sin kusin, sade, att hennes
blick »förrådde oändliga djup». Knuten var blott
att veta, hvad man skulle finna på botten; men
denna hemlighet förlänade endast fröken Lina ett
ytterligare behag.
Fru Annette Osnowska, som nu också återkommit
från Rom, medförde allehanda minnen från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
