- Project Runeberg -  Familjen Polaniecki /
201

(1906) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Elfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sin resa. »Konst och åter konst! Endast konst
finnes i världen!» förklarade hon för Marie. Hennes
käraste önskan var att få en ateniensisk salong;
hennes hemliga åtrå var att få se sig såsom
Beatrice åt någon Dante, Laura åt någon Petrarca
eller åtminstone såsom en inspirerande Vittoria
Colonna åt en ny Michel Angelo.

»Vi ha en vacker trädgård kring vår villa,»
sade hon; »och där skola vi tillbringa förtjusande
stunder; vi skola ordna florentinska aftnar. Ni
förstår» — och därvid rörde hon fingrarna som
snurrande fågelvingar — »mellan hund och varg,
kvällsskymning, månsken ... Här är det några
lyktor, de gamla trädens skugga ... och man
drömmer, man samtalar, med halfhög röst, om allt, om
lifvet, om känslor och intryck, om konsten. Det
är bra mycket bättre än vårt tomma skvaller. Min
Josef» — här vände hon sig till sin man — »du
skall kanske ha tråkigt, men gör det för min skull;
du skall se, så vackert det skall bli!...»

»Men, min vän, så snart du finner nöje däri,
skulle jag väl inte kunna ha tråkigt?»

»Och framför allt nu, se’n Linetta är hos oss!
Hon är artist, artist ända ut i fingerspetsarna.»

Fröken Linetta smålog, medan »den siste Rurik»
med hjärtat på läpparna vände sig till Polanieckis:

»Har ni många bekantskaper i artistvärlden?»
frågade hon Marie.

»Min man har, men inte jag ... Jo, jag
känner ju herr Zawilowski!»

»Skalden?»

»Ja, just skalden.»

Fru Osnowska hörde denna underrättelse med
obeskriflig hänförelse. Det hade alltid varit hennes
dröm att lära känna Zawilowski ... Det kunde
Josef intyga ... Blott för några dagar sedan hade
hon tillsammans med Linetta läst hans poem:
»Ex imo».

»Och Linetta, som excellerar i att med ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Aug 20 21:24:55 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/polaniecki/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free