Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med själen uppfylld af god vilja, sökte hon
först öfvertyga sig om att hon endast hängaf sig
åt tomma griller. Hvad saknade hon då och i
hvad mån hade hennes make svikit henne? Aldrig
hade han med vett och vilja orsakat henne
smärta, han sökte tvärtom på allt sätt förskaffa
henne allt, som kunde behaga henne. Han visade
sig frikostig, han underrättade sig om hennes hälsa;
i ömma stunder täckte han hennes ögon och
händer med kyssar. Han var med ett ord en god
äkta man ... Och likafullt saknades något i hennes
lycka. Hon skulle icke med ett enda ord kunnat
säga hvari denna brist bestod ... Men hon hade
en allför klar uppfattning för att icke göra sig
reda för hvad hennes hjärta så lifligt saknade.
Efter den stora och högtidliga kärleksfesten
började de enformiga dagarnas rad. Hon skulle velat
förlänga denna fest, utsträcka den till loppet af
hela deras tillvaro; hvaremot hon, icke utan en
viss smärta, såg sin make finna sig i denna
enformighet, alldeles som i en normal och nödvändig
regel ... Och dessutom hade han annat att tänka
på ... Hon kände sig mera tillhöra honom än han
henne ... Då hon gaf honom hela sin själ, erhöll
hon endast den beskärda del, som tillkom de
äktenskapliga fordringarna ... Hon sade sig visserligen,
att detta vore männens privilegium; att utom
henne fanns för honom en värld af affärer, tankar,
arbete; men hon hade hoppats, att han skulle
taga hennes hand och införa henne i denna värld,
att han skulle dela den med henne, åtminstone
vid den husliga härden ... Hon kunde emellertid
icke längre göra sig några illusioner; det var icke
alls på det sättet.
Polaniecki hade, enligt de af honom använda
ordalagen, tagit henne och behöll henne, och i den
mån deras ömsesidiga känslor ombildades till
ömsesidiga plikter, bekymrade han sig icke mera om
dem än om lifvets andra naturliga plikter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
