- Project Runeberg -  Familjen Polaniecki /
214

(1906) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Trettonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den unga kvinnan mera hopp, mera förtroende
till makten hos hennes behag, på hvilken hon
stundom började tvifla; men på samma gång uppfylldes
hennes hjärta af en frätande smärta. Denna dyrkan,
denna tillbedjan, var af helt annat slag än den,
som Stas ägnat henne!... Hvad åter skalden
angick, hyste hon för honom endast mycken välvilja
och mycken sympati.

Då hon en dag, försänkt i dessa bittra tankar,
satt med händerna hvilande i sitt knä och sökte
lösningen på dessa så smärtsamma och svåra frågor,
öppnades dörren och på tröskeln visade sig en
barmhärtighetssysters hvita mössa och mörka
klädning.

»Emilia!» utropade fru Polaniecka, djupt rörd.

»Ja, det är jag ... Jag har fått tillfälle att
gå ut i dag och begagnar tiden för att göra er ett
besök. Hvar är herr Stas?»

»Stas är hos Maszkos ... Han kommer snart
igen. Jag tycker, hvad han skall bli glad!...
Sätt dig då och hvila dig!»

Systern slog sig ned på kanten af en stol.

»Jag skulle gärna oftare besöka er,» sade hon;
»men hvarje stund är upptagen ... I dag fick jag
emellertid ledigt ... och här har du mig för den
skull. Jag har gjort ett besök hos min Litka ...
Ack, hvad det är grönt, och så fåglarna sjunga
där borta!»

»Vi voro också där för några dagar se’n.
Ja, allt står i blom, och luften är fylld af dofter!
Hvilken oändlig frid!... Hvad jag är ledsen, att
inte Stas är hemma!»

»Jag också ... Han har några bref från Litka,
som jag ville be honom låna mig ... Jag skall
komma igen om måndag och lämna dem tillbaka.»

Fru Emilia talade med lugn om Litka. Berodde
detta på, att hon själf mera liknade en
skugga en än lefvande varelse och stod nära sitt
eget förandligande, eller upprätthölls hennes själ

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:23:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polaniecki/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free