Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af en orubblig undergifvenhet? I alla händelser
behärskades hon icke längre uteslutande af sin
sorg. Hennes forna fullständiga likgiltighet för
allt, som icke rörde Litka, hade vikit för en brinnande,
allt omfattande barmhärtighet. Hon tillhörde S:t
Vincent-de-Pauls systraskap och lefde numera i
ständig beröring med allt mänskligt elände ... Hennes
hjärta deltog i hennes likars lycka och olycka,
sorger och fröjder.
»Ah! Så trefligt och vackert ni bo,» sade
hon efter en stunds tystnad. »Allt förefaller mig
här yppigt och rikt i jämförelse med våra
hvitmenade fyra nakna murar! Äro ni mycket ute
i världen? Herr Stas var förr en smula trög och
besökte knappt andra än oss och Bigiels, men
kanske han blifvit mera sällskaplig nu ... Ni tar
ju mot mycket främmande, eller hur?»
»Ack, nej ... Herr och fru Maszko, fru Bronicz,
Osnowskis ... det är nästan hela vårt umgänge.»
Ett ögonblicks tystnad uppstod. Fru Emilia
betraktade uppmärksamt Marie. Därpå lade hon
sakta sin genomskinliga hand på sin väninnas
och frågade:
»Men du själf, Marie, är du lycklig? Är du
verkligen det?»
En obeskriflig sorgsenhet bemäktigade sig vid
dessa ord den unga kvinnan, och hon var nära
att brista i gråt. Denna svaghet räckte emellertid
endast ett ögonblick. Hon ryggade tillbaka vid
tanken på, att hennes tårar och hennes sorg skulle
betyda en klagan öfver, liksom en anklagelse mot
hennes make. Hon lyckades för den skull också
med en kraftig viljeansträngning betvinga sin rörelse.
»Ja, bara Stas själf känner sig lycklig!»
svarade hon.
Nu mötte hennes på nytt klara blick, lugn
och glad, fru Emilias forskande ögon. Denna
senare återtog:
»Litka skall lägga sig ut för er ... Då jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
