Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kom, syntes du så tankfull; det var orsaken till
min fråga. Jag vet emellertid bättre än någon,
huru mycket han älskar dig och huru olycklig han
var, då du harmades på honom med anledning af
Krzemien!»
Maries ansikte strålade af glädje. Dessa
minnen, som för henne återkallade Stas’ gamla kärlek,
syntes henne så ljufva, att hon icke tröttnade på
att höra dem omtalas.
Fru Emilia fortsatte för den skull med sin
hand i hennes:
»Ack, du stygga barn, som visade dig så oblidkelig,
som på den tiden inte förstod att uppskatta
eller akta en så djup och sann känsla! O, hvad
jag var ond på dig! Jag fruktade, att den käre
herr Stas skulle förlora modet och komma på af
vägar. Ser du, älskade vän, det behöfs ofta blott,
att en liten rispa uppstår någonstädes i hjärtats
innersta, och se’n förgår hela lifvet utan att man
förmår läka den eller utplåna dess ärr.»
Marie lyfte upp hufvudet. Hon blinkade, som
om hon plötsligt sett ett bländande ljus.
»Emilia! Kära, älskade Emilia!» utbrast hon,
»visheten talar genom din mun!»
Fru Emilia kallade sig visserligen numera
syster Angelika, men Marie gaf henne alltjämt
hennes förra namn.
»Å, hvad är väl det för en ovanlig visdom?»
invände syster Angelika. »Jag pratar bara som
förr i världen. Men Litka skall lägga sig ut för
er, därom är jag säker. Gud skall beskära er
lyckan, ty ni äro båda värdiga densamma!»
Hon beredde sig att gå, Marie ville kvarhålla
henne till dess att Stas återkomme, men syster
Angelika kunde icke stanna. Hennes tid tillhörde
henne icke mera. De samtalade emellertid
ytterligare en dryg kvarts timme i dörren, såsom
kvinnor alltid pläga göra. Slutligen aflägsnade sig fru
Emilia, men lofvade att återkomma nästa måndag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
