- Project Runeberg -  Familjen Polaniecki /
222

(1906) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Fjortonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Annette tillade:

»O, ja, jag måste också beklaga mig. Hon
har lagt beslag på er bok, och vet ni hvad hon
svarar oss, då vi begära den: ’Han tillhör mig,
endast mig!’»

Zawilowski kände sitt hjärta klappa af stolthet.

Han kom mycket sent hem, men såg att ljus
ännu lyste i Polanieckis fönster. Föreställningen
på teatern, parfymerna och de ord, som växlats i
logen, hans sena besök hos Osnowskis orsakade
honom ett slags svindel ... Anblicken af dessa
upplysta fönster återkallade honom emellertid till sig
själf ... Han erfor detta intryck af tillfredsställd
belåtenhet och inre frid, som man känner vid
tanken på en oändligt god och kär varelse ...
Hans rena beundran för Marie vaknade med sin
förra styrka i hans själ.

Hans själ intogs af en högre flykt ... Hans
sinnen domnade, han var blott ande och började
halfhögt deklamera vissa stycken ur »Liljan», det
mest högstämda poem han någonsin diktat. Han
hade skrifvit det några dagar förut till Marie, och
hon hade icke kunnat värja sig för den utsökta
känslan af att hon inspirerat honom till detsamma.

Men denna afton hade hos Polaniecki en af
dessa tilldragelser timat, som Marie väntade såsom
ett tecken på det gudomliga förbarmandet.

På aftonen hade hon enligt sin vana suttit
lutad öfver sin hushållsbok, då hon plötsligt
bleknade och pennan föll ur hennes hand.

»Stas!» ropade hon med förändrad röst.

»Hvad är det? Hvad fattas dig?»

»Kom hit! Jag har något att säga dig.»

Hon slog sina armar kring hans hals, drog
honom till sig och hviskade sakta något i hans
öra. Han åhörde henne, kysste henne därpå helt
lätt på pannan och sade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:23:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polaniecki/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free