- Project Runeberg -  Familjen Polaniecki /
234

(1906) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Tredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det väntade barnet. Men om detta i början
bedröfvade henne, såg hon snart ytterligare en
förtjänst härutinnan. Ja, deras plikt var, att de
båda två ägnade alla sina tankar åt den lilla
varelsen ... deras gemensamma lycka och föremålet
för deras gemensamma kärlek. Detta själslugn,
denna glada undergifvenhet återspeglade sig i
hennes klara blick. Aldrig hade hennes ögon
strålat af så mycken godhet, af denna nästan
gudomliga skönhet. I sitt hjärtas innersta önskade hon
visserligen, att barnet skulle bli en gosse, men
hänsköt den saken till försynen och fruktade att
göra sin make missnöjd.

»Stas,» sade hon en dag, med ett leende, som
upplyste hela hennes ansikte, »skall du gräla
mycket på mig, om jag skänker dig en gosse?»

»Nej,» svarade han och kysste hennes hand,
»men i alla fall skulle jag föredraga en flicka.»

»Man har sagt, att fäderna alltid mera älska
en gosse!»

»Nå väl, men jag är en far, som mera älskar
en flicka.»

Hennes tankar stannade emellertid också vid
sorgliga ämnen. Stundom tänkte hon, att hon
skulle dö, och då uppsände hon brinnande böner
till himlen. O, måtte Gud låta henne lefva för
hennes barn, för den älskade maken ... Ty hon
inbillade sig, att samma fruktan stundom fördystrade
Stas’ glädje. Så förhöll det sig emellertid
icke. Doktorn förnyade hvarje dag sina lugnande
försäkringar. Hafvandeskapet gick sin normala
gång. Stas’ oro och farhågor härrörde från helt
andra bevekelsegrunder. Till all lycka anade Marie
dem icke, och Polaniecki vågade icke ännu tillstå
dem för sig själf. Sedan någon tid hade något
trasslat sig i hans uppgörelser och i den
lefnadsbalans, öfver hvilken han visade sig så stolt och
som gaf honom ett sådant själfförtroende. För
helt kort tid sedan ansåg han, att hans teorier om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:23:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polaniecki/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free