- Project Runeberg -  Familjen Polaniecki /
240

(1906) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Fjärde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

morgonen kommit från Rom, såg henne så vacker,
kunde han icke afhålla sig från att sucka efter
det förlorade paradiset.

För öfrigt bländade Linas ojämförliga skönhet
hela församlingen ... Gubben Zawilowski, som i
sin rullstol låtit skjuta sig in i salongen, fattade
hennes båda händer, betraktade henne helt
skalkaktigt några ögonblick och sade därpå till sin
dotter, som han alltid tog till vittne:

»Den där lilla venetianska satungen ... kan
ganska väl förvrida hufvudet på mer än en ... I
synnerhet på en poet ... Det ser ut, som om det
brunne värre i skallarna på dem ...»

Därpå började han gräfva i sina fickor och
fick slutligen fram ett etui.

»Det här är ett minne i familjen Zawilowski,»
sade han, i det han till Linetta öfverlämnade
fodralet; »måtte ni länge få bära den här
prynaden!»

Den unga flickan mottog etuiet och neg
behagligt för gubben ... Men han drog henne till
sitt bröst och gjorde ett tecken åt skalden:

»Kom hit, du med!»

Han kysste dem båda på pannan.

»Älska och akta hvarandra, som det anstår
hederliga och goda människor,» sade han mera
rörd än han ville låtsa om.

Fröken Castelli öppnade etuiet. På blå sammet
gnistrade mot henne ett praktfullt halsband
af diamanter ... Den hedersgubben upprepade
flera gånger: »Ett minne i familjen Zawilowski».
Han ville därmed låta förstå, att den, som gifte
sig med en Zawilowski, redan därigenom icke
gjorde någon dålig affär. Men man hörde icke på
honom ... De unga kvinnorna skockade sig kring
etuiet. Med blickarna fästa på de glänsande och
frestande stenarna, skulle man kunnat säga, att
de höllo andan. Slutligen hördes ett långt sorl
af beundran.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:23:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polaniecki/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free