Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Mycket rörande! I hög grad rörande!» inföll
Plawicki salfvelsefullt.
Men Swirski frågade Marie:
»Hvem är det helgonet à la Perugino, som er
man talar med?»
»En af våra bekanta, fru Maszko ... Har ni
inte blifvit presenterad för henne?»
»Jo visst, för en stund sedan, men jag glömde
hennes namn. Jag vet endast, att hon är gift med
den där herrn, som belägrar gubben Zawilowski.
En verklig Perugino! Samma lugna orörlighet och
samma vaxlika hy! Men dragen äro rena!»
Sedan han ytterligare betraktat dem några
ögonblick, tillade han:
»Intetsägande ansikte ... men ovanliga linjer
... Man skulle kunna kalla henne späd ... Men
märk, min fru, axlarnas och ryggens teckning!»
Marie fäste emellertid alls ingen uppmärksamhet
vid fru Maszkos axlar eller vid ryggens linje,
hon betraktade i stället sin make, och plötsligt
återspeglade sig en oro i hennes drag. Polaniecki
lutade sig just i detsamma mot den unga kvinnan
och hviskade till henne ord, som Marie icke kunde
höra, men det föreföll henne, som om han på fru
Maszko fäste en af dessa blickar, med hvilka han
fordom betraktade henne, Marie, under deras
bröllopsresa ... O, hvad hon väl kände denna blick!
Hennes hjärta klappade af oro, liksom i förkänslan
af en stor olycka.
Hon sade sig emellertid genast: »Nej, det är
omöjligt! Det skulle vara Stas ovärdigt!»
Hon kunde emellertid icke afhålla sig från att
iakttaga dem. Han talade med lif, och hon åhörde
honom med sin vanliga uppsyn af vårldslös
likgiltighet ... intet mer och intet mindre ... Swirski
lugnade henne ytterligare, vare sig han märkt
hennes plötsliga oro eller att uttrycket i Polanieckis
ansikte verkligen undgått hans uppmärksamhet:
»Trots allt, är det er man, som får sköta hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
