Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillbedja henne ... Hon visade honom emellertid
Polaniecki, som dansade med fru Maszko.
»Sannerligen, dansar han inte ändå bättre än
Kopowski,» sade hon med tindrande ögon ... »Och
hvad han är full af behag!... Jag skulle gärna vilja
dansa ett slag med honom ... Säg, tillåter du det?»
»Gärna, min skatt, så mycket det behagar
dig. Jag skall skicka hit honom.»
»O, hvad han dansar hänförande ... Och valsen
se’n ... en rysning af vällust!... De dansa inte ...
de flyga ... de sväfva!»
Marie, som också följde dem med ögonen, var
af samma åsikt ... En dof, skärande smärta grep
hennes själ. Stundtals valsade de hvirflande förbi
helt nära henne, och hon såg då, hur hennes makes
arm omfattade den unga kvinnan. »Så hans
andedräkt smekte hennes axlar, så hans näsborrar
vidgade sig, så hans blickar hvilade på hennes barm!»
Allt detta kunde passera obemärkt för alla utom
för Marie. Och plötsligt tycktes henne ljusens
glans beslöjas ... Hon förstod nu den ofantliga
skillnad, som finnes mellan de båda själstillstånden:
icke vara lycklig och känna sig olycklig ... Den
korta tiden af blott en valstakt, en minut måhända,
och hennes hjärta sammandrogs ... afstannade
och hon erfor den ohyggliga känslan, att hennes
lif kunde vara krossadt och den kärlek, hon
hittills haft, på en gång förändras till en känsla af
agg och förakt ... För hennes ögon lyftes ett hörn
af den slöja, som dolde eländet, människonaturens
svaghet och lifvets falska grannlåt ... Ännu var ju
ingenting fullbordadt, men hon hade likväl den
snabba visionen af en tid, då hennes förtroende till,
hennes tro på sin make skulle skingras som rök.
Hon bemödade sig emellertid att bekämpa sina
tvifvel ... Hon sökte öfvertyga sig om, att det var
dansösen, icke hans dansös, som på detta sätt
förtrollade honom ... Hon blygdes för sin Stas, som
ända dittills gjort henne så stolt ... och hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
