- Project Runeberg -  Familjen Polaniecki /
250

(1906) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Fjärde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

undertryckte denna känsla i medvetande om, att
det gällde hennes lif, att af denna till utseendet så
obetydliga handling följder kunde härröra, som
fullständigt skulle vända upp och ned på deras
framtid.

I samma ögonblick hördes i hennes öra fru
Osnowskas gäckande röst.

»Ack, min vän, man skulle kunna säga, att
naturen skapat fru Maszko och din man endast
för att låta dem valsa tillsammans. Är det inte
så? Hvilket par!»

»Tycker du det?» mumlade den unga kvinnan
med ansträngning.

Fru Annette fortsatte sitt fågelkvitter.

»De passa utomordentligt väl ihop ...
Sannerligen skulle jag inte i ditt ställe känna mig
svartsjuk!...»

»Än du själf, är du svartsjuk?»

»Jag? ... Jag är uppriktig och tillstår, att det
är mitt största fel ... åtminstone har det förr varit
det ... Å, jag vet nog, att Josef älskar mig, men,
ser du, herrar äkta män ha sina infall, till och
med då de älska oss. Så’nt besvärar dem alls
inte ... och om vi stackars hustrur lida, märka
de det inte eller vilja inte märka det ... De bästa
äro i det hänseendet inte mer värda än de andra ...
Tag t. ex. Josef, en mönstermake, men tror
du inte, att jag vet hvad jag har att hålla mig
till med afseende på honom? ... Nu har jag vant
mig därvid och är ofta frestad att skratta åt
alltihop ... ty de bära sig allesammans så klumpigt
åt!... Jag märker det genast ... och vet du hvad
jag har för ett osvikligt tecken?»

Marie betraktade alltjämt sin make ... Nu
förde han fru Maszko tillbaka till hennes plats och
bjöd därpå upp Linetta ... Hon erfor en ofantlig
lättnad. Stas hade samma ansiktsuttryck, samma
glans i ögat! Hennes misstankar försvunno ...
Hon förebrådde sig redan för att på ett ovärdigt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:23:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polaniecki/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free