Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Och jag, jag älskar också dig, min älskling!»
svarade han i den öfvertygelsen, att endast denna
kärlek verkligen var hvilan för henne.
Slutligen stillade sig ovädret, och man kunde
fara hem.
Polaniecki, som var idel omsorgsfullhet, hade
gifvit kusken befallning att köra i skridt. Den
unga kvinnan såg oupphörligt för sina ögon bilden
af sin man, dansande med fru Maszko, medan
Annettes ord återljödo i hennes öron: »Ah, så de
ljuga allihop, äfven de bästa!» Han hade slagit
sin arm omkring henne och höll henne tryckt intill
sig under hela den tid hemfärden räckte. Marie
erfor den åstundade hvilan, hennes tvifvel
skingrades; hon hade velat fråga honom på ett sådant
sätt, att han anade hennes ångest och skingrade
den med ett ord. »Om han inte älskade mig,»
tänkte hon, »skulle han nog inte ägna mig alla
dessa ömma omsorger. Nej, jag skall inte fråga
honom ännu!»
Under inflytande af de intryck, han själf
erfor, och den vissheten, att han endast hos henne
skulle finna den verkliga kärleken, den verkliga
lyckan, lutade sig Stas ned öfver henne och kysste
henne sakta på pannan.
»Jag skall inte fråga honom i morgon heller,»
tänkte hon och stödde sitt trötta hufvud mot sin
makes axel.
Och nästa ögonblick tänkte hon:
»Jag skall aldrig säga något till honom om
allt detta.»
Uttröttad af så många sinnesrörelser, tillslöt
hon ögonlocken och inslumrade vid den älskades
bröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
