Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kände sig frestad till någon dålig handling, måste
man icke ha något hjärta för att vålla henne sorg.
Gud hade gifvit honom en maka, hvars motstycke
man icke så lätt finner i världen! I denna stund
älskade han henne af hela sin själ, och han förstod
på samma gång, att kärleken i sig själf, d. v. s.
den ömsesidiga dragningskraft, som närmar två
varelser af olika kön intill hvarandra, ännu icke
är lycka; att denna kärlek, om den missriktats,
tvärtom kan bli källan till obeskrifliga olyckor, men
att man icke kan föreställa sig en renare, djupare
lycka än den, som den legitima kärleken skänker,
den kärlek, som välsignas och helgas af
äktenskapet. Därutöfver finnes intet!» tänkte han.
ünder dylika tankar närmade han sig Maszkos
villa. Fönstren lyste som stora lyktor mot skogens
mörka bakgrund. Han gick genom grinden och
öfver gården, som upplystes af månens sken, steg
uppför trappstegen till ingången och varseblef
genom fönsterdörrarna de båda makarna, som sutto
på en divan. En lampa, som stod på ett litet bord,
sänkte dem i en oviss halfdager. Maszko hade
lagt armen kring sin hustrus lif och höll hennes
ena hand i sin. Då och då förde han den till sina
läppar, lutade sig intill sin hustru och hviskade
några ord i hennes öra, liksom om han tackat
henne. Plötsligt slog han armarna om henne, drog
henne intill sig, böjde hennes smidiga gestalt
baklänges och höljde henne med kyssar ... Känslolös
och orörlig med händerna på sina knän lät hon
honom hållas, utan att återgifva honom hans
ömhetsbetygelser, men också utan att tillbakavisa dem,
liksom en varelse, beröfvad både vilja och
temperament.
Vid denna anblick kände Polaniecki, huru
blodet steg honom åt hufvudet. En häftig lustas låga
bemäktigade sig honom, så mycket mera brännande
som länge undertryckta frestelser eggade densamma
... Denna oförklarliga fysiska åtrå, som han så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
