Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
länge erfarit och bekämpat, vaknade åter i hela sin
oemotståndliga styrka. De djuriska instinkterna
hos människan lössläpptes vid anblicken af den
åtrådda kvinnan i en annans armar; han hade varit
färdig att kasta sig öfver sin rival. Och med det
fysiska begäret blandade sig den mest lågsinnade
svartsjuka, den värsta af alla, den rent fysiska
svartsjukan, så otyglad, att han, som nyss förut funnit
idealet af lycka i den äktenskapliga kärleken, nu
skulle kunnat trampa denna lycka och denna
kärlek under fötterna, endast för att förödmjuka, krossa
Maszko, för att i sina armar trycka denna varma
och smidiga gestalt och, med kyssar täcka detta
dockansikte, utan själ, utan lif, tusen gånger mindre
vackert och behagfullt än hans hustrus!
Med en häftig rörelse öppnade han porten.
Tanken på att detta buller, som plötsligt afbröt
nattens tystnad, också måste störa Maszkos
ömhetsbetygelser, orsakade honom en vild och
angenäm glädje. Han lät betjänten anmäla sig; under
tiden sökte han återvinna sitt lugn och hopsatte
det lilla tal, han tänkte hålla till Maszko.
Advokaten infann sig några ögonblick därefter,
men kunde icke dölja sin öfverraskning.
»Jag ber om förlåtelse, att jag kommer så här
sent,» började Polaniecki; »men min hustru har
grälat på mig, därför att jag vägrade göra dig den
där tjänsten du vet ... Som du reser tidigt i
morgon, ville jag göra upp affären redan i afton.»
Maszkos drag förrådde stor glädje.
»Stig då in, jag ber dig,» sade han, »min
hustru har ännu inte gått till hvila.»
Polaniecki inträdde i rummet, där han nyss
oförmodadt blifva vittne till det äktenskapliga
lifvets små förtroligheter. Fru Mazsko satt kvar på
divanen och höll i handen en pappersknif, med
hvilken hon skar upp bladen i en bok, som hon
tagit för att se obesvärad ut. Hennes intetsägande
ansikte var fullkomligt lugnt, men på hennes kinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
