Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 276 –
märkbara och skulle endast kunnat uppfattas af
ett öga, med vana att iakttaga detta sysslolösa lif,
hvari den absoluta frånvaron af mål och dagligt
arbete gör, att känslans finaste skiftningar, tankens
flyktigaste uppenbarelser, sinnets tillfälligaste
stämningar ikläda sig sken af händelser och ofta i sig
dölja frön till verkliga och allvarsamma
förvecklingar . . . Den yttre sidan af denna tillvaro förblef
densamma . . . Det var en ständig högtidsdag, alla
dagar fest, alla dagar lustpartier, en landtlig utflykt,
blandad med kärlek, konstintryck, ljufva och frivola
ord, estetik, skratt och drömmar.
En vacker morgon stördes denna tillvaros
ogrumlade enformighet. Två bref med sorgkanter, det
ena till Osnowski, det andra till skalden, ådrogo
sig gästernas uppmärksamhet, just då de som bäst
läppjade på sitt kaffe efter en riklig och läcker
frukost.
Gubben Zawilowski hade dött!
Nyheten gjorde ett djupt intryck. Fru Bronicz
trodde sig böra svimma. Linetta, som bemäktigade
sig sin tants händer, sökte återkalla henne till sans.
»Se så, kära tant, du är inte förståndig!»
mumlade hon halfhögt.
Fru Annette ryckte slutligen till sig det bref,
som skulle meddelas hennes make och började med
hög röst läsa:
»Ni ombedes att bevista begrafningen och
jordfästningen af Eustachius Zawilowski, afliden
på sitt slott Jasmien. Ceremonien äger rum i
församlingskyrkan tisdagen den 25 juli. A hans
dotters, fröken Helena Zawilowskas vägnar o. s. v.»
Några ögonblick rådde en piusam tystnad.
Den unge skalden var den förste, som bröt den:
»Jag kände honom ganska litet,» sade han,
»jag tillstår till och med, att jag länge hyste
motvilja mot honom; men sedermera har jag funnit,
att han var en hederlig och förträfflig man . . . Jag
sörjer honom uppriktigt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
