Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 299 –
kaos. Han lyckades icke ens få klart för sig hvad
han förlorade utom Linetta, hvarken sin saknad
eller den hiskliga tomheten i sitt hjärta eller
ramlandet af de grundvalar, på hvilka hans lif hvilade.
Han såg blott en sak. Linetta fanns icke längre,
hon älskade honom icke, hon hade öfvergifvit
honom, rest bort med Kopowski! Allt detta hade
händt, men han sköt undan det som något
osannolikt, omöjligt, ohyggligt. Och ändå var det sant!
Polaniecki sökte fortfarande trösta honom:
»Res till Italien med Swirski! . . . Lid, gråt. . .
Det kunde inte gå annorlunda . . . Men världen är
stor . . . Den innehåller så mycket vackert att se
och äfven att älska! Allt står er öppet... för er
mer än för andra ... ni är skyldig världen
mycket, ty den har satt stora förhoppningar på er . . .
men världen är till gengäld också skyldig er
mycket ... Se så, käre vän, lifvet är rundt omkring
er, lifvet finnes öfver allt! Nya intryck skola slita
er ifrån er själf och upptaga era tankar, lindra och
dämpa er smärta. Nej . . . man får inte fästa sig
vid ett enda minne. Swirski skall visa er Italien
. . . Ni skall i honom finna en beundransvärd cicerone,
och han skall för er öppna nya synvidder, om
hvilka ni inte haft en aning. Ni bör för öfrigt veta,
att en sådan man som ni måste äga pärlmusslans
förmåga, som förvandlar allt till pärlor. Hör mig,
följ en verklig och uppriktig väns råd . . . Res utan
dröjsmål! Lofva mig, att ni reser! . . . Kanske skola
vi söka upp er någonstädes i Rom, Neapel eller
Venedig nästa vår ... Ni skall se, huru lyckliga
vi ännu skola kunna känna oss; vill ni inte lofva
mig det, min vän? Är det bra?»
»Bra!» upprepade Zawilowski. Han hade
endast hört detta sista ord och visste icke hvarom
det var fråga.
»Gud ske lof!» utbrast Polaniecki. »Låt oss
nu återvända hem, vi skola tillbringa aftonen
tillsammans,»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
