Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 301 –
fick höra, att den olycklige lugnat sig och hv.ilade
. .. och begagnade sig häraf för att genast
återvända hem. Då han kommit in, tände han sin
lampa och började med hufvudet stödt i händerna
öfvertänka hvad som händt. . . Allt var således
slut, det fanns ingen Linetta mer, det fanns ingen
framtid, ingen lycka mera! Kopowski hade tagit
alltihop, och för honom — Zawilowski — återstod
endast öfvergifvenhet, förödmjukelse . . . intet, utom
en hisklig tomhet. Han hade en förnimmelse, som
om Linetta, om hon kunnat beröfva honom äfven
hans talang, skulle plundrat honom äfven på denna
för att ge den åt Kopowski. Hvad var han då
för henne i jämförelse med Kopowski? »Det är
en sak, som jag aldrig skall lyckas förstå,» sade
han för sig själf, »men saken finnes emellertid
till!» Han undrade hvad det väl kunde vara för
uselt hos honom, för att hon på detta sätt offrat
honom utan barmhärtighet, utan minsta hänsyn, och
mindre frågat efter honom än hon sannolikt skulle
gjort med en mask. »Hvarför älskar hon
Kopowski och inte mig, som hon ändå lofvat älska?» . . .
Och han mindes hur hon en afton skälfde i hans
armar . . . och nu skälfde hon i Kopowskis famn!
. . . Vid denna tanke grep han sin näsduk och
stoppade den mellan tänderna för att icke skrika
af raseri och förtviflan . .. »Hvad är det? Hvarför
hände detta?»
Han kände, att han förlorade förmågan att
skilja mellan sanning och lögn, mellan godt och ondt,
mellan rättvisa och orättfärdighet. Linetta hade
öfvergifvit honom, hon hade ändrat sig, hon hade
fråntagit honom hans framtid, och nu sveko
honom, den ena efter den andra, lifvets alla
grundvalar — förnuft och alla sinnen, hopp och tro, ja,
själfva lifvet. Han visste, att han ännu älskade
Linetta högre än allt annat, att han skulle varit
ur stånd att tillfoga henne minsta ondt; men utom
denna visshet föll allt, som hos oss bildar det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
