- Project Runeberg -  Familjen Polaniecki /
305

(1906) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Tionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 305 –

mun, förändrad, oigenkännlig, åldrad, med svullna
ögonlock och pannan dold af kompresser. Swirski
tyckte mycket om honom, men i första ögonblicket
fann han likväl, att han var afskräckande ful.
»Där är en, som ställt bra till åt sig!» tänkte han,
hvarpå han vände sig till fröken Helena och
halfhögt frågade henne:

»Har han ännu inte återfått medvetandet?»

»Nej,» svarade hon.

»Hvad säger doktorn?»

Fröken Helena gjorde en obestämd åtbörd
med sina afmagrade händer. Allt var ännu
tvifvelaktigt! Därpå tillade hon sakta:

»Febern har minskats ...»

Swirski erbjöd sin tjänst Han var beredd
att vaka hos den sjuke. Fröken Zawilowska
betecknade med en blick den unge läkare, som han
först icke varseblifvit i det skumma rummet. Han
halfslumrade i en stol vid ett bord, hvarpå funnos
ett paket jodoformgas och ett handfat, medan
han väntade på den yrkesbroder, som skulle aflösa
honom.

»Vi ha två läkare,» sade fröken Helena, »utom
sjuksköterskor, som alltid äro mera erfarna än vi
och bättre veta, huru de skola vårda den sjuke.»

»Men ni själf tyckes ju färdig att sjunka till
golfvet af trötthet.»

»A! Det är visst fråga om mig; vi måste
bara tänka på den sjuke,» svarade hon med en
blick åt sängen.

Swirski följde riktningen af hennes blick. Sedan
han vant sig vid skymningen, såg han tydligt
skaldens stela ansikte och blåbleka läppar. Hans
långa gestalt var alldeles orörlig, endast fingrarna
voro stadda i en likformig rörelse och skrapade på
täcket, utanpå hvilket hans hand hvilade.

»Vi skola få begrafva honom, lika säkert som
det finnes en Gud,» tänkte Swirski och erinrade
sig en af sina yrkesbröder, som under fjorton dagar
20. — Familjen Polaniecki.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:23:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polaniecki/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free