- Project Runeberg -  Familjen Polaniecki /
310

(1906) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Elfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 310 –

söka honom,» fortsatte fru Bigiel, »men det är
sannerligen lättare att storma en fästning. Jag
förstår inte, hvarför fröken Helena försvarar honom
så där, till och med emot hans vänners intresse!»

»Doktorn har föreskrifvit absolut hvila,»
svarade Polaniecki. »Sedan han återfått minnet, gör
anblicken äfven af hans vänner ett pinsamt intryck
på honom . . . Han kan inte tala med dem om sitt
själf mordsförsök; men han ser, att alla, som komma
till honom, tänka endast på detta.»

»Kanske han alltid tänker på Linetta? Talar
han om henne?»

»Fröken Helena har försäkrat mig, att han
aldrig talar om henne.. . Jag har inte heller hört
honom nämna hennes namn. Det är sällsamt. . .
Han har fullständigt medvetande, vet sig vara
sårad, sjuk — men ingenting tyckes påminna honom
om det förflutna; det är som om det aldrig funnits
till . . . Läkarna säga, att skador på hjärnan ofta
framkalla dylika företeelser. För öfrigt känner han
igen alla och betygar dem, som vårda honom, den
lifligaste tacksamhet.»

»Hvad säga läkarna?»

»De hoppas, att detta skall gå öfver. Men
då han i går såg mig inträda, sade han: ’Min fru
. . och stannade tvärt. Han tänkte tydligen på
Marie, men förmådde inte uttrycka sin tanke . . .
Jag fruktar storligen, att dessa spår till
hjärnrubb-ning skola stå kvar under bela hans lefnad.»

»Känner Marie till händelserna?»

»Jag dolde allt för henne, så länge den sjukes
lif sväfvade i fara. Nu har jag omtalat en del af
sanningen och sagt henne, att skalden blifvit lätt
sårad af en tillfällig olyckshändelse . . . Att läkarna
föreskrifva honom ensamhet och hvila. Hon erfor
en liflig sorg.»

»När flyttar ni tillbaka till staden med henne?»

»Jag föredrager att, så länge det är vackert,
låta henne kvarstanna på landet.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:23:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polaniecki/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free