- Project Runeberg -  Familjen Polaniecki /
313

(1906) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Elfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 313 –

I juridiken kan man alltid hänga upp sig på någon
småsak.»

»Ja, du sade det.»

»Nåväl, jag skulle också i fråga om
Ploszow-skis testamente lyckats visa, att det stode i strid
med lagens bokstaf, om jag inte mött en
motståndare, som lidelsefullt förnekat detta. Jag har inte
allenast haft att strida med en motståndare,
drifven i sin sak som få, utan äfven med en personlig
fiende, som inte så mycket håller på att vinna
sitt mål som fastmer att störta mig. Jag har en
gång misshandlat honom . . . och nu hämnas han.
Kort sagdt, jag måste förlora min sak under
sådana förhållanden, att jag skulle förlora den, äfven
om jag förde motpartens talan. Det vet jag på
förhand . . . och gör mig inga illusioner.»

»Du går väl till högre rätt.»

»Nej, min vän . . . jag kan inte gå till högre
rätt.»

»Hvarför?»

»Därför att jag har mera skulder än hårstrån
på mitt hufvud ; därför att, så snart första domen
fallit i målet, mina fordringsägare skola kasta sig
öfver mig, och därför att. . . (Maszko sänkte rösten)
jag ser mig nödsakad att rymma!»

En stunds tystnad uppstod. Advokaten stödde
hufvudet i händerna och satt några ögonblick på
detta sätt nedlutad. Utan att lyfta upp hufvudet
återtog han därpå, liksom om han talat för sig
själf:

»Repet har brustit . . . jag knöt med förtviflans
energi ihop stumparna ... en annan skulle ha afstått
därifrån, af kraftuttömning. . . jag knöt alltjämt
ihop dem. Men nu är det slut. . . Jag förmår
inte mer! Gud är mitt vittne... Allt måste ha
ett slut . . . Nå väl, må det då bli ett slut på detta
också?»

Han drog en djup suck, liksom en dödstrött
människa. Därpå lyfte han upp hufvudet och sade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:23:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polaniecki/0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free