- Project Runeberg -  Familjen Polaniecki /
318

(1906) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Elfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 318 –

kan för närvarande inte ta henne med mig,
alldenstund jag ännu inte vet, hvar jag skall stanna,
i Paris eller Antwerpen! . . . Jag hoppas emellertid,
att vår skilsmässa inte skall bli långvarig... De
veta absolut ingenting . . . Men häri ligger också
det sorgliga; det är detta, som plågar mig!»

Maszko slöt till hälften ögonen och lade handen
på pannan.

»När tänker du resa?» frågade Polaniecki.

»Det beror på . . . Jag skall i alla händelser
gifva dig en vink . . . Du erbjöd dig att hjälpa mig
med pengar, men jag skulle vilja be dig om en
annan tjänst. Man skall i början draga sig ifrån
min hustru. Öfvergif henne inte alldeles . .. Tag
henne under ert skydd . . . Vill du det? Du har
alltid visat mig välvilja, visa också henne litet
vänlighet!»

»Det är minsann, så man kan bli galen!» tänkte
Polaniecki.

Han svarade emellertid högt:

»Det lofvar jag!»

»Tack, af själ och hjärta tack! Ännu en bön.
Du har mycket inflytande på de båda damerna.
De skola tro dig . . . Tag en smula mitt försvar
hos min hustru, isynnerhet i början! Sök att få
henne att förstå, att det finnes en ofantlig skillnad
mellan oredlighet och olycka. Nej, vid Gud, jag
är ingen skälm, som världen måhända tror . . . Som
du ser, skulle jag kunnat ruinera min hustru för
att rädda mig .. . det har jag emellertid inte gjort.
Jag skulle kunnat aflocka dig ytterligare några tusen
rubel, men det har jag inte velat. Du skall ju
förklara detta för henne? Hon skall tro dig . . .
Lofvar du mig det?»

»Ja, jag lofvar det!» upprepade Polaniecki.

Maszko stödde åter pannan mellan händerna,
och med af smärta förvridna drag upprepade han:

»Detta är min verkliga ruin! Detta gör mig
så ondt!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:23:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polaniecki/0318.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free